Hur redovisas leasingavtal enligt IFRS och svenska regelverk?
Redovisning av leasingavtal enligt IFRS har förändrats avsevärt under senare år, framför allt genom införandet av IFRS 16. Både företag och redovisningskonsulter behöver numera förhålla sig till mer detaljerade och omfattande regler än tidigare. Huvudprincipen enligt det internationella regelverket är att de flesta leasingavtal ska tas upp i balansräkningen, vilket innebär att både tillgång och motsvarande skuld redovisas. Detta ger en tydligare bild av företagets finansiella ställning och framtida åtaganden. Den största skillnaden jämfört med svenska regelverk, som K3 och K2, är att IFRS i grunden inte gör skillnad mellan operationell och finansiell leasing på samma sätt som tidigare var praxis. Enligt IFRS hanteras nästan alla leasingavtal på liknande vis och kravet på att informera om leasingens natur, villkor och effekter har ökat. Samtidigt innebär de svenska regelverken fortfarande en viss uppdelning, där vissa mindre företag kan redovisa leasingavtal på ett förenklat sätt. Skillnaderna gör att svenska företag med internationell rapporteringsskyldighet måste sätta sig in i båda systemen. Korrekt redovisning av leasingavtal enligt IFRS är därför central för att säkerställa rättvisande rapportering och transparens för investerare och andra intressenter.